Tankar kring träning

Jag funderade idag när jag gick min promenad om varför är det sådan press för människor att träna? Innan jag bestämde mig för att gå med i viktväktarna så pressade jag mig väldigt mycket med träning, då jag ansåg att jag MÅSTE ju träna.. men jag måste INTE alls träna.. jag tränar om jag tycker att jag vill och tycker det är roligt! Hört många mammor som kommentarer: Jag borde, men de finns inte tid. Eller jag måste bara köpa det där träningskortet för då blir det av att jag tränar.

Min man har alltid tränat 3-4ggr i veckan och han älskar verkligen att träna, MEN sen våra son föddes har han prioriterat om livet och anser inte att träning är lika viktig just nu. Han älskar fortfarande och träna, MEN tycker att just nu i det här skedet av livet så vill han hellre lägga tiden på familjen. Så vi har pratat om att hitta tränignsformer hemma istället. Har det blivit av, nej! Ska vi hacka på oss själva för det, NEJ de tycker jag inte! Varför kan man inte bara få acceptera att just nu är något annat i livet viktigare och när väl de finns mer tid och balans i livet så tar vi även träningen in i våra liv igen!

Jag tror på att om något är tillräckligt viktigt i livet, så gör man plats åt det och hittar lösningar. T ex jag ville gå ner i vikt, jag har hittat mitt sätt att ta mig till viktväktarna och har utrymme för att planera och leva utifrån viktväktare modellen. Träning är viktigt, men inte så viktigt att jag tar och planerar in det i mitt liv. Promenader däremot är jätte viktiga och det planerar jag in i mitt liv varje dag!

Jag skriver dessa tankar för att få människor att stanna och tänka till, vad är det jag vill med mitt liv och måste allt ske just här och nu. Kan vissa saker vänta?

Igår kväll ville jag ha ostbågar och visste att min man hade det i sin gömda skåp och ja igår var det viktigt att kunna unna mig det jag verkligen vill, för jag vill inte leva ett liv i nej värld.. så jag unnade mig och ångrar inget idag eller i framtiden... för livet är så, målen är olika från dag till dag!