Då har två veckor gått och jag hade önskat att jag hade haft så mycket motivation som jag verkligen hade den där torsdagen! Så kom helgen och så försvann motivationen och så kom ursäkterna och det gnager i huvudet, varför ska det vara så förbannat svårt? minus 2-3 kilo till, sen är jag ju klar!
Ja fast den där tanten som kommer stör en en gång i månaden kom igår och jag hade noll lust att ta mig till vägning, så gjorde jag det. Minus 0,9kg och jag borde vara jätte glad, men vet inte varför, jag är inte det! Visst nu är det igen bara 1,9kg kvar till målet, men min motivation är noll. Jag vet om jag skärpte mig ynka 2 veckor så skulle jag vara klar, men jag känner att jag vill inte avstå från allt gott och då borde jag inte heller. MEN jag vill inte ge upp! Så som jag sa till ledaren, så länge jag kommer hit har jag inte gett upp, vore det plus eller minus.
Jag har skrivit upp poängen idag, fast jag åt idag pasta carbonara och de kostade mig 23 poäng, så skrev jag upp det. Det är ett steg mot rätt riktning. Jag tittade på en film om en föreläsning och dem sa: folk som skulle gå till Italien, de började med ett steg sen fortsatte det. Så börja du också med att ta ditt första steg o det har jag gjort nu.. o förhoppningsvis fortsätter jag...
1 kommentar:
Sakta men säkert! Heja!
Skicka en kommentar